1. När jorden skälver i sitt [sista] skalv,
إِذَا زُلْزِلَتِ ٱلْأَرْضُ زِلْزَالَهَا ١
2. och jorden kastar upp sina bördor,
وَأَخْرَجَتِ ٱلْأَرْضُ أَثْقَالَهَا ٢
3. och människan säger: ”Vad går det åt den?”
وَقَالَ ٱلْإِنسَـٰنُ مَا لَهَا ٣
4. Den dagen skall den återge sina berättelser,
يَوْمَئِذٍ تُحَدِّثُ أَخْبَارَهَا ٤
5. för så har din Herre ingett den.
بِأَنَّ رَبَّكَ أَوْحَىٰ لَهَا ٥
6. Den dagen skall människorna stiga fram skingrade för att visas sina gärningar.
يَوْمَئِذٍ يَصْدُرُ ٱلنَّاسُ أَشْتَاتًا لِّيُرَوْاْ أَعْمَـٰلَهُمْ ٦
7. Ja, den som gör den minsta myras vikt av gott skall se det,
فَمَن يَعْمَلْ مِثْقَالَ ذَرَّةٍ خَيْرًا يَرَهُۥ ٧
8. och den som gör den minsta myras vikt av ont skall se det.
وَمَن يَعْمَلْ مِثْقَالَ ذَرَّةٍ شَرًّا يَرَهُۥ ٨