al-Layl
Sura
سُورَةُ اللَّيلِ
(Natten)
92
En sura från tidig Mecka-period som uppmanar till givmildhet, varnar för girighet och skildrar följderna som respektive egenskap får för människor. Likt föregående sura, och ett antal andra suror, utmärks denna av att verserna alltigenom har samma slutljud, ett drag som ger recitationen en särpräglad rytmik. Profeten ﷺ uppmanade att man i kvällsbönen (ṣalāt al-ʻiŝā’) reciterar denna och föregående sura, eller andra med liknande längd.

1. Vid natten när den döljer,

Täcker skapelsen med sitt mörker. (K)

وَٱلَّيْلِ إِذَا يَغْشَىٰ ١

2. och [vid] dagen när den gör sig synlig,

وَٱلنَّهَارِ إِذَا تَجَلَّىٰ ٢

3. och [vid] den som skapat det manliga och det kvinnliga könet!

Gjort man och kvinna till ett par. Se även 78:8 och 51:49. (K)

وَمَا خَلَقَ ٱلذَّكَرَ وَٱلْأُنثَىٰٓ ٣

4. Era strävanden är sannerligen skiljaktiga.

إِنَّ سَعْيَكُمْ لَشَتَّىٰ ٤

5. Men den som ger och är gudfruktig

Skänker åt andra och undviker det förbjudna. (T)

فَأَمَّا مَنْ أَعْطَىٰ وَٱتَّقَىٰ ٥

6. och tror på det högsta goda –

Att ingen sann gud finns utom Allah, och på paradiset som belöning för god handling. (BT)

وَصَدَّقَ بِٱلْحُسْنَىٰ ٦

7. för honom skall vi underlätta [vägen] till det lätta.

Till de gärningar som förnöjer Allah. (T)

فَسَنُيَسِّرُهُۥ لِلْيُسْرَىٰ ٧

8. Och den som snålar och anser sig vara oberoende,

Av Allah. (T)

وَأَمَّا مَنۢ بَخِلَ وَٱسْتَغْنَىٰ ٨

9. och vägrar tro på det högsta goda –

وَكَذَّبَ بِٱلْحُسْنَىٰ ٩

10. för honom skall vi underlätta [vägen] till det svåra.

Han lämnas åt sina onda handlingar tills han möter sitt rättmätiga straff för dem. (B)

فَسَنُيَسِّرُهُۥ لِلْعُسْرَىٰ ١٠

11. Och hans tillgångar kan inte gagna honom när han faller.

Ned i helvetet. (T)

وَمَا يُغْنِى عَنْهُ مَالُهُۥٓ إِذَا تَرَدَّىٰٓ ١١

12. Det är vår sak att vägleda,

Att klargöra sanning från falskhet och fromhet från synd. (T)

إِنَّ عَلَيْنَا لَلْهُدَىٰ ١٢

13. och till oss hör både nästa liv och detta första.

Allah ger i dem vad han vill till vem han vill. (T)

وَإِنَّ لَنَا لَلْـَٔاخِرَةَ وَٱلْأُولَىٰ ١٣

14. Jag har därför varnat er för en vilt flammande eld.

Helveteselden. (T)

فَأَنذَرْتُكُمْ نَارًا تَلَظَّىٰ ١٤

15. Ingen steks i den utom den fördömde,

لَا يَصْلَىٰهَآ إِلَّا ٱلْأَشْقَى ١٥

16. som vägrar tro och vänder sig bort.

ٱلَّذِى كَذَّبَ وَتَوَلَّىٰ ١٦

17. Men den gudfruktige skall föras bort från den,

وَسَيُجَنَّبُهَا ٱلْأَتْقَى ١٧

18. han som ger av sina tillgångar för att rena sig,

Från synd, och inte för att prisas av andra. (BT)

ٱلَّذِى يُؤْتِى مَالَهُۥ يَتَزَكَّىٰ ١٨

19. och inte för att en tjänst som någon gjort honom skall gengäldas,

وَمَا لِأَحَدٍ عِندَهُۥ مِن نِّعْمَةٍ تُجْزَىٰٓ ١٩

20. utan endast för att söka sin Herres ansikte – den Högste.

För Allahs skull och för att få se honom i efterlivets eviga paradis. (K)

إِلَّا ٱبْتِغَآءَ وَجْهِ رَبِّهِ ٱلْأَعْلَىٰ ٢٠

21. Och han skall helt visst bli nöjd.

Med den hedrande och rikliga belöning som väntar honom hos Allah. (BT)

وَلَسَوْفَ يَرْضَىٰ ٢١