al-Fajr
Sura
سُورَةُ الفَجۡرِ
(Gryningen)
89
En sura från tidig Mecka-period som fått sitt namn efter sin första vers. Den inleds med att uppmärksamma några tecken i Allahs skapelse och övergår till att omnämna två förgångna släkten och Farao. Människan uppmanas att rannsaka sig själv och leva rättskaffens innan domen överraskar henne och hon då ställs inför ett av två slutmål.

1. Vid gryningen,

وَٱلْفَجْرِ ١

2. och [vid] de tio nätterna,

De första tio dygnen i den helgade vallfärdsmånaden d̂ul-ḥijja. (K)

وَلَيَالٍ عَشْرٍ ٢

3. och [vid] det jämna och det udda,

jämna D̂ul-ḥijjas tionde dag: den stora eiddagen. udda Dess nionde dag: Arafah-dagen. (K)

وَٱلشَّفْعِ وَٱلْوَتْرِ ٣

4. och [vid] natten när den ger sig av!

وَٱلَّيْلِ إِذَا يَسْرِ ٤

5. Ligger det [inte] i detta en ed för den med förstånd?

ed Se 79:1 med kommentar. (Ö)

هَلْ فِى ذَٰلِكَ قَسَمٌ لِّذِى حِجْرٍ ٥

6. Har du inte sett hur din Herre gjorde med ʻĀd –

Ett urgammalt och mäktigt folk, kända för sitt trots. Allah sände till dem profeten Hūd men de förnekade sanningen och deras undergång blev ett förebud för kommande släkten. Se även 69:6–8. (K)

أَلَمْ تَرَ كَيْفَ فَعَلَ رَبُّكَ بِعَادٍ ٦

7. Iram med stolparna –

Iram var en av ʻĀds stammar. De var nomader och kända för sina tältstolpar. (T)

إِرَمَ ذَاتِ ٱلْعِمَادِ ٧

8. vars like aldrig hade skapats i landen,

Folket ʻĀd och dess stam Iram hade en styrka och slagkraft utan tidigare motstycke. (BKT)

ٱلَّتِى لَمْ يُخْلَقْ مِثْلُهَا فِى ٱلْبِلَـٰدِ ٨

9. och [med] T̂amūd som urholkade klippväggarna i dalen,

Och inuti dessa byggde sina hem. Se 15:80–82. (BKT) Se även 7:73–74. (Ö)

وَثَمُودَ ٱلَّذِينَ جَابُواْ ٱلصَّخْرَ بِٱلْوَادِ ٩

10. och [med] Farao med pålarna?

På vilka det sägs att han straffade människor. (BT)

وَفِرْعَوْنَ ذِى ٱلْأَوْتَادِ ١٠

11. [Alla] dessa begick överträdelser i landen

ٱلَّذِينَ طَغَوْاْ فِى ٱلْبِلَـٰدِ ١١

12. och spred i dem mycket fördärv.

فَأَكْثَرُواْ فِيهَا ٱلْفَسَادَ ١٢

13. Därför öste din Herre över dem ett pinande straff.

فَصَبَّ عَلَيْهِمْ رَبُّكَ سَوْطَ عَذَابٍ ١٣

14. Din Herre är ständigt övervakande.

Han hör och ser allas varje ord och handling och skall ställa var och en till svars för dem. (KQ)

إِنَّ رَبَّكَ لَبِٱلْمِرْصَادِ ١٤

15. Och vad människan beträffar säger hon, när hennes Herre prövar henne genom att hedra henne och välsigna henne: ”Min Herre har hedrat mig!”

I stället för att tacka och lovprisa Allah. människan I synnerhet den otrogna. hedra Med tillgångar. välsigna Med överflöd. (Q)

فَأَمَّا ٱلْإِنسَـٰنُ إِذَا مَا ٱبْتَلَىٰهُ رَبُّهُۥ فَأَكْرَمَهُۥ وَنَعَّمَهُۥ فَيَقُولُ رَبِّىٓ أَكْرَمَنِ ١٥

16. Men när han prövar henne genom att begränsa hennes levebröd säger hon: ”Min Herre har förnedrat mig!”

I stället för att visa tålamod och vara tacksam för hälsa och annat hon skänkts. Människans anseende hos Allah mäts inte i tillgångar, utan i vilken mån hon efterlever hans bud. (Q)

وَأَمَّآ إِذَا مَا ٱبْتَلَىٰهُ فَقَدَرَ عَلَيْهِ رِزْقَهُۥ فَيَقُولُ رَبِّىٓ أَهَـٰنَنِ ١٦

17. Nej! Ni hedrar ju inte den faderlöse

كَلَّا ۖ بَل لَّا تُكْرِمُونَ ٱلْيَتِيمَ ١٧

18. och uppmanar inte varandra att ge mat åt den behövande.

وَلَا تَحَـٰٓضُّونَ عَلَىٰ طَعَامِ ٱلْمِسْكِينِ ١٨

19. Men ni slukar arvedelarna helt och hållet

I dåtidens Mecka nekade man ofta kvinnor och barn rätten att ärva. (BQT)

وَتَأْكُلُونَ ٱلتُّرَاثَ أَكْلًا لَّمًّا ١٩

20. och älskar pengar med gränslös kärlek.

Utan bekymmer för huruvida tillgångarna förvärvades på olovligt sätt. (Q)

وَتُحِبُّونَ ٱلْمَالَ حُبًّا جَمًّا ٢٠

21. Nej! När jordskorpan jämnas i stöt efter stöt

كَلَّآ إِذَا دُكَّتِ ٱلْأَرْضُ دَكًّا دَكًّا ٢١

22. och din Herre kommer med änglarna i led efter led.

På domedagen skall Allah komma, så som han vill, för att döma mellan alla skapade varelser. (KT)

وَجَآءَ رَبُّكَ وَٱلْمَلَكُ صَفًّا صَفًّا ٢٢

23. Och helvetet skall den dagen föras fram. Den dagen skall människan minnas, men vad hjälper det då att hon minns?

Hur hon kom till korta med att efterleva Allahs bud och söka sig närmare honom genom goda handlingar. (T)

وَجِاْىٓءَ يَوْمَئِذٍۭ بِجَهَنَّمَ ۚ يَوْمَئِذٍ يَتَذَكَّرُ ٱلْإِنسَـٰنُ وَأَنَّىٰ لَهُ ٱلذِّكْرَىٰ ٢٣

24. Hon skall säga: ”Ack, om jag bara hade förberett mig inför mitt liv!”

Det eviga liv som väntar. (T)

يَقُولُ يَـٰلَيْتَنِى قَدَّمْتُ لِحَيَاتِى ٢٤

25. Men den dagen skall ingen straffa som han straffar

فَيَوْمَئِذٍ لَّا يُعَذِّبُ عَذَابَهُۥٓ أَحَدٌ ٢٥

26. och ingen binda som han binder.

När hans straffänglar greppar och fjättrar de otrogna förbrytarna med kedjor och bojor. (BK)

وَلَا يُوثِقُ وَثَاقَهُۥٓ أَحَدٌ ٢٦

27. Du själ, fylld av ro!

يَـٰٓأَيَّتُهَا ٱلنَّفْسُ ٱلْمُطْمَئِنَّةُ ٢٧

28. Återvänd till din Herre, nöjd och förnöjd.

nöjd I sig själv och med sin Herre. förnöjd Av Allahs rikliga belöning och av att han är nöjd med henne. (BK)

ٱرْجِعِىٓ إِلَىٰ رَبِّكِ رَاضِيَةً مَّرْضِيَّةً ٢٨

29. Stig in bland mina tjänare.

فَٱدْخُلِى فِى عِبَـٰدِى ٢٩

30. Stig in i mitt paradis.

وَٱدْخُلِى جَنَّتِى ٣٠