1. Vid gryningen,
وَٱلْفَجْرِ ١
2. och [vid] de tio nätterna,
وَلَيَالٍ عَشْرٍ ٢
3. och [vid] det jämna och det udda,
وَٱلشَّفْعِ وَٱلْوَتْرِ ٣
4. och [vid] natten när den ger sig av!
وَٱلَّيْلِ إِذَا يَسْرِ ٤
5. Ligger det [inte] i detta en ed för den med förstånd?
هَلْ فِى ذَٰلِكَ قَسَمٌ لِّذِى حِجْرٍ ٥
6. Har du inte sett hur din Herre gjorde med ʻĀd –
أَلَمْ تَرَ كَيْفَ فَعَلَ رَبُّكَ بِعَادٍ ٦
7. Iram med stolparna –
إِرَمَ ذَاتِ ٱلْعِمَادِ ٧
8. vars like aldrig hade skapats i landen,
ٱلَّتِى لَمْ يُخْلَقْ مِثْلُهَا فِى ٱلْبِلَـٰدِ ٨
9. och [med] T̂amūd som urholkade klippväggarna i dalen,
وَثَمُودَ ٱلَّذِينَ جَابُواْ ٱلصَّخْرَ بِٱلْوَادِ ٩
10. och [med] Farao med pålarna?
وَفِرْعَوْنَ ذِى ٱلْأَوْتَادِ ١٠
11. [Alla] dessa begick överträdelser i landen
ٱلَّذِينَ طَغَوْاْ فِى ٱلْبِلَـٰدِ ١١
12. och spred i dem mycket fördärv.
فَأَكْثَرُواْ فِيهَا ٱلْفَسَادَ ١٢
13. Därför öste din Herre över dem ett pinande straff.
فَصَبَّ عَلَيْهِمْ رَبُّكَ سَوْطَ عَذَابٍ ١٣
14. Din Herre är ständigt övervakande.
إِنَّ رَبَّكَ لَبِٱلْمِرْصَادِ ١٤
15. Och vad människan beträffar säger hon, när hennes Herre prövar henne genom att hedra henne och välsigna henne: ”Min Herre har hedrat mig!”
فَأَمَّا ٱلْإِنسَـٰنُ إِذَا مَا ٱبْتَلَىٰهُ رَبُّهُۥ فَأَكْرَمَهُۥ وَنَعَّمَهُۥ فَيَقُولُ رَبِّىٓ أَكْرَمَنِ ١٥
16. Men när han prövar henne genom att begränsa hennes levebröd säger hon: ”Min Herre har förnedrat mig!”
وَأَمَّآ إِذَا مَا ٱبْتَلَىٰهُ فَقَدَرَ عَلَيْهِ رِزْقَهُۥ فَيَقُولُ رَبِّىٓ أَهَـٰنَنِ ١٦
17. Nej! Ni hedrar ju inte den faderlöse
كَلَّا ۖ بَل لَّا تُكْرِمُونَ ٱلْيَتِيمَ ١٧
18. och uppmanar inte varandra att ge mat åt den behövande.
وَلَا تَحَـٰٓضُّونَ عَلَىٰ طَعَامِ ٱلْمِسْكِينِ ١٨
19. Men ni slukar arvedelarna helt och hållet
وَتَأْكُلُونَ ٱلتُّرَاثَ أَكْلًا لَّمًّا ١٩
20. och älskar pengar med gränslös kärlek.
وَتُحِبُّونَ ٱلْمَالَ حُبًّا جَمًّا ٢٠
21. Nej! När jordskorpan jämnas i stöt efter stöt
كَلَّآ إِذَا دُكَّتِ ٱلْأَرْضُ دَكًّا دَكًّا ٢١
22. och din Herre kommer med änglarna i led efter led.
وَجَآءَ رَبُّكَ وَٱلْمَلَكُ صَفًّا صَفًّا ٢٢
23. Och helvetet skall den dagen föras fram. Den dagen skall människan minnas, men vad hjälper det då att hon minns?
وَجِاْىٓءَ يَوْمَئِذٍۭ بِجَهَنَّمَ ۚ يَوْمَئِذٍ يَتَذَكَّرُ ٱلْإِنسَـٰنُ وَأَنَّىٰ لَهُ ٱلذِّكْرَىٰ ٢٣
24. Hon skall säga: ”Ack, om jag bara hade förberett mig inför mitt liv!”
يَقُولُ يَـٰلَيْتَنِى قَدَّمْتُ لِحَيَاتِى ٢٤
25. Men den dagen skall ingen straffa som han straffar
فَيَوْمَئِذٍ لَّا يُعَذِّبُ عَذَابَهُۥٓ أَحَدٌ ٢٥
26. och ingen binda som han binder.
وَلَا يُوثِقُ وَثَاقَهُۥٓ أَحَدٌ ٢٦
27. Du själ, fylld av ro!
يَـٰٓأَيَّتُهَا ٱلنَّفْسُ ٱلْمُطْمَئِنَّةُ ٢٧
28. Återvänd till din Herre, nöjd och förnöjd.
ٱرْجِعِىٓ إِلَىٰ رَبِّكِ رَاضِيَةً مَّرْضِيَّةً ٢٨
29. Stig in bland mina tjänare.
فَٱدْخُلِى فِى عِبَـٰدِى ٢٩
30. Stig in i mitt paradis.
وَٱدْخُلِى جَنَّتِى ٣٠