1. Han rynkade pannan och vände sig bort
عَبَسَ وَتَوَلَّىٰٓ ١
2. för att den blinde kom till honom.
أَن جَآءَهُ ٱلْأَعْمَىٰ ٢
3. Men vad vet du? Kanske blir han renad
وَمَا يُدْرِيكَ لَعَلَّهُۥ يَزَّكَّىٰٓ ٣
4. eller påmind, så att påminnelsen gagnar honom.
أَوْ يَذَّكَّرُ فَتَنفَعَهُ ٱلذِّكْرَىٰٓ ٤
5. Och den som anser sig vara oberoende,
أَمَّا مَنِ ٱسْتَغْنَىٰ ٥
6. honom ger du uppmärksamhet.
فَأَنتَ لَهُۥ تَصَدَّىٰ ٦
7. Och det är inte din sak om han inte blir renad.
وَمَا عَلَيْكَ أَلَّا يَزَّكَّىٰ ٧
8. Men den som kom till dig skyndande
وَأَمَّا مَن جَآءَكَ يَسْعَىٰ ٨
9. och kände ängslan,
وَهُوَ يَخْشَىٰ ٩
10. från honom låter du dig distraheras.
فَأَنتَ عَنْهُ تَلَهَّىٰ ١٠
11. Nej! Detta är förvisso en påminnelse –
كَلَّآ إِنَّهَا تَذْكِرَةٌ ١١
12. den som vill kan minnas den –
فَمَن شَآءَ ذَكَرَهُۥ ١٢
13. ur skrifter som är förädlade,
فِى صُحُفٍ مُّكَرَّمَةٍ ١٣
14. upphöjda och renade,
مَّرْفُوعَةٍ مُّطَهَّرَةٍۭ ١٤
15. i händerna på budbärare,
بِأَيْدِى سَفَرَةٍ ١٥
16. ädla och plikttrogna.
كِرَامٍۭ بَرَرَةٍ ١٦
17. Fördömd är människan – så otrogen hon är!
قُتِلَ ٱلْإِنسَـٰنُ مَآ أَكْفَرَهُۥ ١٧
18. Av vad har han skapat henne?
مِنْ أَىِّ شَىْءٍ خَلَقَهُۥ ١٨
19. Av en sädesdroppe har han skapat henne och därefter avpassat henne.
مِن نُّطْفَةٍ خَلَقَهُۥ فَقَدَّرَهُۥ ١٩
20. Sedan gör han vägen lätt för henne.
ثُمَّ ٱلسَّبِيلَ يَسَّرَهُۥ ٢٠
21. Sedan låter han henne dö och begraver henne.
ثُمَّ أَمَاتَهُۥ فَأَقْبَرَهُۥ ٢١
22. Sedan, när han vill, återupplivar han henne.
ثُمَّ إِذَا شَآءَ أَنشَرَهُۥ ٢٢
23. Nej! Hon har inte fullföljt vad han befallt henne.
كَلَّا لَمَّا يَقْضِ مَآ أَمَرَهُۥ ٢٣
24. Men låt människan se på sin föda.
فَلْيَنظُرِ ٱلْإِنسَـٰنُ إِلَىٰ طَعَامِهِۦٓ ٢٤
25. Vi låter ju vatten ösa ned i överflöd.
أَنَّا صَبَبْنَا ٱلْمَآءَ صَبًّا ٢٥
26. Sedan spräcker vi jorden i sprickor
ثُمَّ شَقَقْنَا ٱلْأَرْضَ شَقًّا ٢٦
27. och låter sädeskorn växa ur den,
فَأَنۢبَتْنَا فِيهَا حَبًّا ٢٧
28. och druvor och grönt,
وَعِنَبًا وَقَضْبًا ٢٨
29. och oliver och palmer,
وَزَيْتُونًا وَنَخْلًا ٢٩
30. och tätbevuxna parker,
وَحَدَآئِقَ غُلْبًا ٣٠
31. och frukter och bete,
وَفَـٰكِهَةً وَأَبًّا ٣١
32. till nytta för er och er boskap.
مَّتَـٰعًا لَّكُمْ وَلِأَنْعَـٰمِكُمْ ٣٢
33. Men när den dövande skrällen kommer –
فَإِذَا جَآءَتِ ٱلصَّآخَّةُ ٣٣
34. den dagen skall en man fly från sin broder,
يَوْمَ يَفِرُّ ٱلْمَرْءُ مِنْ أَخِيهِ ٣٤
35. och sin moder och sin fader,
وَأُمِّهِۦ وَأَبِيهِ ٣٥
36. och sin livskamrat och sina barn.
وَصَـٰحِبَتِهِۦ وَبَنِيهِ ٣٦
37. Ja, var och en av dem har den dagen egna bekymmer som räcker till.
لِكُلِّ ٱمْرِئٍ مِّنْهُمْ يَوْمَئِذٍ شَأْنٌ يُغْنِيهِ ٣٧
38. [Vissa] ansikten skall den dagen vara glänsande,
وُجُوهٌ يَوْمَئِذٍ مُّسْفِرَةٌ ٣٨
39. skrattande och lyckliga.
ضَاحِكَةٌ مُّسْتَبْشِرَةٌ ٣٩
40. [Andra] ansikten skall den dagen vara täckta av damm,
وَوُجُوهٌ يَوْمَئِذٍ عَلَيْهَا غَبَرَةٌ ٤٠
41. skymda av mörker.
تَرْهَقُهَا قَتَرَةٌ ٤١
42. Det är dessa som är de otrogna, de syndfulla.
أُوْلَـٰٓئِكَ هُمُ ٱلْكَفَرَةُ ٱلْفَجَرَةُ ٤٢