an-Nāziʻāt
Sura
سُورَةُ النَّازِعَاتِ
(De som sliter ut)
79
Suran är från Mecka-perioden och uppenbarades efter föregående sura. Namnet är hämtat ur första versen som, enligt de flesta tolkningslärda, tillsammans med följande tre verser beskriver dödsänglarna. Temat fortsätter kring domedagen och dess fasor för att därefter övergå i berättelsen om Moses och Farao. Uppmärksamhet riktas mot skapelsen av himlarna och jorden samt en rad företeelser som skall äga rum inför uppståndelsens dag. Människors lön i efterlivet framställs kort, varefter suran avslutas med hur avgudadyrkarna frågar Muhammed ﷺ om den yttersta stundens infallande och det svar Allah ger dem.

1. Vid dem som sliter ut bryskt,

De änglar som i dödsögonblicket häftigt rycker ut den otrognes själ ur kroppen. (B) Allah kan svära vid vad han vill av sin skapelse för att påvisa dess betydenhet, men har genom sin profet Muhammed J befallt människan att endast svära vid honom själv. (QT)

وَٱلنَّـٰزِعَـٰتِ غَرْقًا ١

2. och [vid] dem som drar ut varsamt,

De änglar som på motsatt sätt för till sig den troendes själ med omsorg, som om de löser upp en knut. (BQ)

وَٱلنَّـٰشِطَـٰتِ نَشْطًا ٢

3. och [vid] simmarna som simmar fram,

De änglar som sedan bär med sig de troendes vilande själar, som om de aktsamt simmade med dem i vatten. (BQ)

وَٱلسَّـٰبِحَـٰتِ سَبْحًا ٣

4. som löpare i ett lopp,

Mot paradiset, med de troendes själar i hand. (BQ)

فَٱلسَّـٰبِقَـٰتِ سَبْقًا ٤

5. och [vid] dem som utför befallningar!

De änglar som verkställer Allahs bud mellan himmel och jord. (BKQT)

فَٱلْمُدَبِّرَٰتِ أَمْرًا ٥

6. En dag skall skakaren skaka,

När ängeln Isrāfīl, på Allahs befallning, blåser i basunen för första gången inför domens dag. Det får då jord och berg att skälva och alla som lever att falla ned döda. (BKQT)

يَوْمَ تَرْجُفُ ٱلرَّاجِفَةُ ٦

7. följd av den nästkommande.

Den yttersta stunden, när det för andra gången blåses i basunen och återuppståndelsen inleds. Se även 39:68. (BQT)

تَتْبَعُهَا ٱلرَّادِفَةُ ٧

8. Hjärtan skall den dagen bulta,

Av rädsla. (T)

قُلُوبٌ يَوْمَئِذٍ وَاجِفَةٌ ٨

9. deras blickar vara sänkta.

Människor stirrar då stelt ned till följd av de fasor som omger dem. (KQT)

أَبْصَـٰرُهَا خَـٰشِعَةٌ ٩

10. De (förnekarna) säger: ”Skall vi verkligen återställas i vårt ursprungliga skick

يَقُولُونَ أَءِنَّا لَمَرْدُودُونَ فِى ٱلْحَافِرَةِ ١٠

11. efter att vi varit förmultnade ben?”

Meckas avgudadyrkare var ihärdiga förnekare av livet efter döden. (T)

أَءِذَا كُنَّا عِظَـٰمًا نَّخِرَةً ١١

12. De säger: ”Det lär då bli en återkomst med förlust!”

De insåg att de i så fall blir förlorare med tanke på vad som väntar dem. (BQ)

قَالُواْ تِلْكَ إِذًا كَرَّةٌ خَاسِرَةٌ ١٢

13. Men det blir blott ett enstaka tjut

Då det för andra gången blåses i basunen. (K)

فَإِنَّمَا هِىَ زَجْرَةٌ وَٰحِدَةٌ ١٣

14. och genast befinner de sig på jordytan.

فَإِذَا هُم بِٱلسَّاهِرَةِ ١٤

15. Har berättelsen nått dig om Moses?

هَلْ أَتَىٰكَ حَدِيثُ مُوسَىٰٓ ١٥

16. Hans Herre ropade till honom i den heliga dalen Ṭuwā:

إِذْ نَادَىٰهُ رَبُّهُۥ بِٱلْوَادِ ٱلْمُقَدَّسِ طُوًى ١٦

17. ”Bege dig till Farao – han har sannerligen gått för långt –

ٱذْهَبْ إِلَىٰ فِرْعَوْنَ إِنَّهُۥ طَغَىٰ ١٧

18. och säg: ’Har du viljan till att rena dig

Från avguderiets befläckelse genom bekännelsen att ingen sann gud finns utom Allah. (BT)

فَقُلْ هَل لَّكَ إِلَىٰٓ أَن تَزَكَّىٰ ١٨

19. och att jag leder dig till din Herre så du kan frukta?’”

Allahs straff, genom att efterleva hans befallningar och förbud. (T)

وَأَهْدِيَكَ إِلَىٰ رَبِّكَ فَتَخْشَىٰ ١٩

20. Han visade honom sedan det största tecknet,

Moses visade Farao sin stav som förvandlades till en orm, och sin hand som syntes alldeles vit inför åskådarna. (T) Se även 7:106–108 och 20:1923. (Ö)

فَأَرَىٰهُ ٱلْـَٔايَةَ ٱلْكُبْرَىٰ ٢٠

21. men han vägrade tro och lydde inte.

فَكَذَّبَ وَعَصَىٰ ٢١

22. Sedan vände han ryggen till och fortsatte sträva,

Med att motsätta sig sanningen och sprida fördärv på jorden. (BK)

ثُمَّ أَدْبَرَ يَسْعَىٰ ٢٢

23. och församlade] och ropade

فَحَشَرَ فَنَادَىٰ ٢٣

24. och sade: ”Jag är er herre, den högste!”

فَقَالَ أَنَا۠ رَبُّكُمُ ٱلْأَعْلَىٰ ٢٤

25. Då straffade Allah honom som ett varnande exempel i både nästa liv och i detta första.

På jorden led Farao en fasansfull drunkningsdöd och i livet efter detta skall han få leda sitt folk mot helvetet. Se 11:96–99. (K)

فَأَخَذَهُ ٱللَّهُ نَكَالَ ٱلْـَٔاخِرَةِ وَٱلْأُولَىٰٓ ٢٥

26. I detta finns sannerligen en förmaning för den som fruktar.

Allah och hans vedergällning. (T)

إِنَّ فِى ذَٰلِكَ لَعِبْرَةً لِّمَن يَخْشَىٰٓ ٢٦

27. Är ni en svårare skapelse eller himlen? Han har uppfört den.

Det är lätt för Allah att på nytt skapa varje bortgången människa. (T) Se också 36:81 och 40:57. (BK)

ءَأَنتُمْ أَشَدُّ خَلْقًا أَمِ ٱلسَّمَآءُ ۚ بَنَىٰهَا ٢٧

28. Han reste dess valv och fulländade den,

Den är rymlig, väl avvägd och fri från brister. (BKQ)

رَفَعَ سَمْكَهَا فَسَوَّىٰهَا ٢٨

29. och mörklade dess natt och frambringade dess dagsljus,

وَأَغْطَشَ لَيْلَهَا وَأَخْرَجَ ضُحَىٰهَا ٢٩

30. och jorden, efter det, bredde han ut.

Han skapade jorden före himlen, och efter att ha skapat himlen tog han sig åter an jorden och gjorde dess yta plan och utbredd. Se 2:29 och 41:9–12. (BKQT)

وَٱلْأَرْضَ بَعْدَ ذَٰلِكَ دَحَىٰهَآ ٣٠

31. Han har frambringat ur den (jorden) dess vatten och dess betesväxter.

أَخْرَجَ مِنْهَا مَآءَهَا وَمَرْعَىٰهَا ٣١

32. Och bergen har han förankrat.

I jorden, för att stabilisera dess yta. (QT)

وَٱلْجِبَالَ أَرْسَىٰهَا ٣٢

33. [Allt detta] till nytta för er och er boskap.

مَتَـٰعًا لَّكُمْ وَلِأَنْعَـٰمِكُمْ ٣٣

34. Men när det största överväldigandet kommer –

Uppståndelsens dag, vars rysligheter överväldigar allt och alla. (BT)

فَإِذَا جَآءَتِ ٱلطَّآمَّةُ ٱلْكُبْرَىٰ ٣٤

35. dagen då människan minns allt hon strävade mot

Gott som ont. Se även 89:23. (KT)

يَوْمَ يَتَذَكَّرُ ٱلْإِنسَـٰنُ مَا سَعَىٰ ٣٥

36. och avgrundselden tydliggörs för alla att se –

avgrundselden (al-jaḥīm) Ett av helvetets namn. (T)

وَبُرِّزَتِ ٱلْجَحِيمُ لِمَن يَرَىٰ ٣٦

37. för den som då har överträtt

Allahs bud och varit för högmodig för att tillbe honom. (T)

فَأَمَّا مَن طَغَىٰ ٣٧

38. och föredrog det jordiska livet

Framför tron och efterlivet och att förbereda sig inför det genom goda handlingar. (KT)

وَءَاثَرَ ٱلْحَيَوٰةَ ٱلدُّنْيَا ٣٨

39. skall avgrundselden bli boplatsen.

فَإِنَّ ٱلْجَحِيمَ هِىَ ٱلْمَأْوَىٰ ٣٩

40. Men för den som fruktade att stå inför sin Herre och hindrade själen från det onda begäret

Den som när han ville begå synd mindes att han skall kallas till räkenskap hos Allah och avstod. (B)

وَأَمَّا مَنْ خَافَ مَقَامَ رَبِّهِۦ وَنَهَى ٱلنَّفْسَ عَنِ ٱلْهَوَىٰ ٤٠

41. skall paradiset bli boplatsen.

فَإِنَّ ٱلْجَنَّةَ هِىَ ٱلْمَأْوَىٰ ٤١

42. De frågar dig om den yttersta stunden: ”När är dess fastställda tid inne?”

Avgudadyrkarna frågade hånande Muhammed ﷺ om uppståndelsens dag. (QT)

يَسْـَٔلُونَكَ عَنِ ٱلسَّاعَةِ أَيَّانَ مُرْسَىٰهَا ٤٢

43. Hur skulle du kunna yttra dig om den?

فِيمَ أَنتَ مِن ذِكْرَىٰهَآ ٤٣

44. Hos din Herre vilar dess slutgiltighet.

Allah har fastlagt den yttersta stunden och endast han vet exakt när den infaller. (KT)

إِلَىٰ رَبِّكَ مُنتَهَىٰهَآ ٤٤

45. Du är bara en varnare till dem som fruktar den.

إِنَّمَآ أَنتَ مُنذِرُ مَن يَخْشَىٰهَا ٤٥

46. Det skall te sig, den dag de upplever den, som om de inte hade vistats mer än en kväll eller en förmiddag.

På jorden, till följd av den fasa den för med sig. (KT)

كَأَنَّهُمْ يَوْمَ يَرَوْنَهَا لَمْ يَلْبَثُوٓاْ إِلَّا عَشِيَّةً أَوْ ضُحَىٰهَا ٤٦