1. Om vad frågar de varandra?
عَمَّ يَتَسَآءَلُونَ ١
2. Om den väldiga nyheten,
عَنِ ٱلنَّبَإِ ٱلْعَظِيمِ ٢
3. kring vilken de är oeniga.
ٱلَّذِى هُمْ فِيهِ مُخْتَلِفُونَ ٣
4. Nej – de skall snart få veta!
كَلَّا سَيَعْلَمُونَ ٤
5. Igen, nej – de skall snart få veta!
ثُمَّ كَلَّا سَيَعْلَمُونَ ٥
6. Har vi inte gjort jorden till en bädd,
أَلَمْ نَجْعَلِ ٱلْأَرْضَ مِهَـٰدًا ٦
7. och bergen som pålar?
وَٱلْجِبَالَ أَوْتَادًا ٧
8. Och vi har skapat er i par.
وَخَلَقْنَـٰكُمْ أَزْوَٰجًا ٨
9. Och vi har gjort er sömn för avkoppling.
وَجَعَلْنَا نَوْمَكُمْ سُبَاتًا ٩
10. Och vi har gjort natten som en klädnad.
وَجَعَلْنَا ٱلَّيْلَ لِبَاسًا ١٠
11. Och vi har gjort dagen för [ert] levebröd.
وَجَعَلْنَا ٱلنَّهَارَ مَعَاشًا ١١
12. Och ovanför er har vi byggt sju kraftiga ting.
وَبَنَيْنَا فَوْقَكُمْ سَبْعًا شِدَادًا ١٢
13. Och vi har gjort en vitglödande lampa.
وَجَعَلْنَا سِرَاجًا وَهَّاجًا ١٣
14. Och vi har från regnmolnen sänt ned flödande vatten,
وَأَنزَلْنَا مِنَ ٱلْمُعْصِرَٰتِ مَآءً ثَجَّاجًا ١٤
15. för att med det frambringa sädeskorn och växtlighet,
لِّنُخْرِجَ بِهِۦ حَبًّا وَنَبَاتًا ١٥
16. och tätbevuxna trädgårdar.
وَجَنَّـٰتٍ أَلْفَافًا ١٦
17. Avgörandets dag är förvisso en fastställd tidpunkt –
إِنَّ يَوْمَ ٱلْفَصْلِ كَانَ مِيقَـٰتًا ١٧
18. dagen då det blåses i basunen och ni kommer fram i mängder,
يَوْمَ يُنفَخُ فِى ٱلصُّورِ فَتَأْتُونَ أَفْوَاجًا ١٨
19. Och himlen öppnas och blir till portar,
وَفُتِحَتِ ٱلسَّمَآءُ فَكَانَتْ أَبْوَٰبًا ١٩
20. Och bergen röjs undan och blir som en synvilla.
وَسُيِّرَتِ ٱلْجِبَالُ فَكَانَتْ سَرَابًا ٢٠
21. Helvetet ligger förvisso i bakhåll.
إِنَّ جَهَنَّمَ كَانَتْ مِرْصَادًا ٢١
22. För överträdarna blir det ett tillhåll.
لِّلطَّـٰغِينَ مَـَٔابًا ٢٢
23. Där skall de vistas i evigheter.
لَّـٰبِثِينَ فِيهَآ أَحْقَابًا ٢٣
24. De får där varken njuta någon svalka eller dryck,
لَّا يَذُوقُونَ فِيهَا بَرْدًا وَلَا شَرَابًا ٢٤
25. utom skållhet vätska och iskallt var –
إِلَّا حَمِيمًا وَغَسَّاقًا ٢٥
26. en passande lön.
جَزَآءً وِفَاقًا ٢٦
27. De väntade sig inte någon räkenskap,
إِنَّهُمْ كَانُواْ لَا يَرْجُونَ حِسَابًا ٢٧
28. och vägrade envist att tro på våra tecken.
وَكَذَّبُواْ بِـَٔايَـٰتِنَا كِذَّابًا ٢٨
29. Men allting har vi medräknat i skrift.
وَكُلَّ شَىْءٍ أَحْصَيْنَـٰهُ كِتَـٰبًا ٢٩
30. Så smaka nu; vi skall inte ge er mer av annat än straff!
فَذُوقُواْ فَلَن نَّزِيدَكُمْ إِلَّا عَذَابًا ٣٠
31. De gudfruktiga skall förvisso få seger;
إِنَّ لِلْمُتَّقِينَ مَفَازًا ٣١
32. parker och vindruvor,
حَدَآئِقَ وَأَعْنَـٰبًا ٣٢
33. och jämngamla jungfrur,
وَكَوَاعِبَ أَتْرَابًا ٣٣
34. och en bägare fylld till brädden.
وَكَأْسًا دِهَاقًا ٣٤
35. Där skall de varken höra fåfängt tal eller anklagelse för lögn.
لَّا يَسْمَعُونَ فِيهَا لَغْوًا وَلَا كِذَّٰبًا ٣٥
36. En lön från din Herre och en gåva som räcker till,
جَزَآءً مِّن رَّبِّكَ عَطَآءً حِسَابًا ٣٦
37. [från] Herren över himlarna och jorden och allt som finns däremellan, den Nåderike! De förmår inte tilltala honom,
رَّبِّ ٱلسَّمَـٰوَٰتِ وَٱلْأَرْضِ وَمَا بَيْنَهُمَا ٱلرَّحْمَـٰنِ ۖ لَا يَمْلِكُونَ مِنْهُ خِطَابًا ٣٧
38. den dag då ar-rūḥ (själen) och änglarna ställer upp sig i rader. Ingen talar då utom den som den Nåderike tillåter, och denne säger det som är rätt.
يَوْمَ يَقُومُ ٱلرُّوحُ وَٱلْمَلَـٰٓئِكَةُ صَفًّا ۖ لَّا يَتَكَلَّمُونَ إِلَّا مَنْ أَذِنَ لَهُ ٱلرَّحْمَـٰنُ وَقَالَ صَوَابًا ٣٨
39. Detta är den sanna dagen. Låt därför den som vill, ta en väg som leder tillbaka till hans Herre.
ذَٰلِكَ ٱلْيَوْمُ ٱلْحَقُّ ۖ فَمَن شَآءَ ٱتَّخَذَ إِلَىٰ رَبِّهِۦ مَـَٔابًا ٣٩
40. Vi har förvisso varnat er för ett nära förestående straff på en dag då varje man får se allt hans händer har uträttat. Och den otrogne säger: ”Ack, om jag bara blev till jord!”
إِنَّآ أَنذَرْنَـٰكُمْ عَذَابًا قَرِيبًا يَوْمَ يَنظُرُ ٱلْمَرْءُ مَا قَدَّمَتْ يَدَاهُ وَيَقُولُ ٱلْكَافِرُ يَـٰلَيْتَنِى كُنتُ تُرَٰبًۢا ٤٠