1. All lovprisning tillkommer Allah, som har sänt ned boken till sin tjänare och inte låtit den ha skevhet.

2. [Han har gjort den] rak för att varna för en sträng vedergällning från sig, och ge de troende som gör goda gärningar glädje-bud om att de skall få en härlig belöning

3. där de skall vistas för evigt.

4. Men också för att varna dem som säger: ”Allah har skaffat sig barn.”

5. Om detta har de ingen kunskap och det hade inte heller deras förfäder. Grovt är det påstående som kommer ur deras mun. De talar inte annat än lögn.

6. Kanske tar du ditt eget liv av sorg vid deras fotspår om de inte tror på detta budskap.

7. Vi har gjort allt som finns på jorden till en prydnad för den för att pröva dem, vem av dem som gör godast gärningar.

8. Och vi skall sannerligen omvandla allt som finns på den till en öde slätt.

9. Eller anser du att grottans och inskriptionens män hörde till våra förundransvärda tecken?

10. När de unga männen tog sin tillflykt till grottan sade de: ”Vår Herre! Skänk oss nåd från dig och underlätta för oss så att allt går oss väl!”

11. Då tillslöt vi deras öron i grottan under ett antal år.

12. Sedan väckte vi dem för att visa vilken av de två parterna som bäst kunde beräkna deras vistelses tidslängd.

13. Vi berättar deras historia för dig sanningsenligt. De var unga män som trodde på sin Herre, så vi gav dem ännu mer vägledning.

14. Och vi styrkte deras hjärtan när de stod upp och sade: ”Vår Herre är Herren över himlarna och jorden. Aldrig skall vi i hans ställe anropa en annan gud. Då har vi förvisso talat osanning.”

15. ”Dessa, vårt eget folk, har i hans ställe tagit sig andra gudar. Varför visar de inte upp ett klart bemyndigande om dem! Ja, vem är mer orättfärdig än den som om Allah diktar ihop lögner?

16. När ni har dragit er undan dem och allt som de dyrkar i Allahs ställe skall ni ta er tillflykt till grottan. Då kommer er Herre att ösa sin nåd över er och göra er sak lätt för er.”

17. Du kunde ha sett hur solen, när den gick upp, drog sig till höger om deras grotta, och när den gick ned lämnade dem till vänster medan de befann sig i en rymlig del av den. Detta hör till Allahs tecken. Den Allah vägleder är sant vägledd, och åt den han låter gå vilse kan du aldrig finna en beskyddare som leder rätt.

18. Du hade trott att de var vakna fastän de låg och sov. Vi lät dem vrida sig åt höger och åt vänster medan deras hund låg med utsträckta framben vid öppningen. Om du hade påträffat dem skulle du vänt om i flykt från dem och fyllts av skräck för dem.

19. Och på samma sätt uppväckte vi dem så att de kunde fråga varandra. En av dem sade: ”Hur länge har ni varit här?” De sade: ”Vi har väl varit här en dag eller en del av en dag.” De sade: ”Er Herre vet bäst hur länge ni har varit här. Skicka en av er till staden med dessa silvermynt ni har och låt honom se vilken föda i den som är nyttigast och skaffa er förnödenheter därav. Men han bör vara försiktig och inte låta er märkas av någon.

20. Om de får syn på er kommer de med all säkerhet att stena er eller tvinga er att återgå till deras troslära, och då uppnår ni aldrig någonsin framgång.”

21. Men så lät vi dem upptäckas för att dessa (invånarna) skulle veta att Allahs löfte är sant och att det inte råder något tvivel kring den yttersta stunden – eftersom de tvistade sinsemellan om sin sak. Några sade sedan: ”Bygg en byggnad över dem; deras Herre känner dem bäst!” Men de som segrade i deras sak sade: ”Vi skall sannerligen uppföra ett bönehus över dem!”

22. De (människor) skall säga: ”Tre, och den fjärde var deras hund”, och de skall säga: ”Fem, och den sjätte var deras hund” – gissningar om det okända. Och de skall säga: ”Sju, och den åttonde var deras hund.” Säg: ”Min Herre känner bäst till deras antal. Ingen har kunskap om dem utom ett fåtal.” Ge dig därför inte in i diskussioner om dem, annat än om något uppenbart, och sök inte besked om dem från någon av dessa.

23. Och säg inte om något: ”Jag skall sannerligen göra det i morgon”,

24. utan [att säga:] ”Om Allah vill.” Och nämn din Herre när du glömmer, och säg: ”Jag hoppas att min Herre skall leda mig ännu närmare det som är rätt än detta.”

25. Ja, de stannade i grottan i trehundra år, och ytterligare nio.

26. Säg: ”Allah vet bäst hur länge de stannade. Han råder över det fördolda i himlarna och på jorden. Hur seende är han inte, och hur hörande! I hans ställe har de ingen beskyddare och han gör inte någon delaktig i sitt beslut.

27. Följ det som har uppenbarats för dig i din Herres bok. Ingenting kan ändra hans ord, och hos andra än honom kan du aldrig finna en tillflykt.

28. Håll dig tålmodigt till dem som tillber sin Herre morgon och kväll och söker hans ansikte. Låt inte dina ögon förlora dem ur sikte för att söka det jordiska livets prakt. Och lyd inte någon vars hjärta vi gjort likgiltigt för att prisa oss och som följer sina begär och har hamnat i ett tillstånd av förtappelse.

29. Säg: ”Sanningen kommer från er Herre. Den som vill kan anta tron och den som vill kan förneka [den]. För de orättfärdiga har vi förberett en eld vars ridåer skall omge dem. Om de bönfaller om hjälp skall de hjälpas med vatten, lik en smält massa, som skållar deras ansikten. Vilken usel dryck och ond viloplats!

30. De som antar tron och gör goda gärningar skall vi inte låta gå miste om belöningen för det goda de gör.

31. Dessa skall få oändlighetens paradis och floder skall flyta nedanför dem. Där skall de prydas med armband av guld och bära gröna dräkter av siden och brokad, vilande på utsmyckade troner. Vilken ljuvlig belöning och härlig viloplats!

32. Framställ för dem en liknelse om två män. Den ena gav vi två trädgårdar med druvor och omhägnade dem båda med palmer och planterade mellan dem ett sädesfält.

33. Båda trädgårdarna bar sin frukt och kom inte till korta med det på något sätt. Vi lät dem också genomflytas av en bäck.

34. Ja, frukter hade han och sade därför till sin vän när de samtalade: ”Jag har större rikedom än du och ett mäktigare släkte.”

35. Han steg sedan in i sin trädgård och var orättfärdig mot sig själv. Han sade: ”Jag tror inte att detta någonsin kommer att försvinna.

36. Jag tror inte heller att den yttersta stunden skall inträffa. Men om jag förs tillbaka till min Herre skall jag säkert finna något bättre än detta vid återkomsten.”

37. Hans vän sade till honom när de samtalade: ”Förnekar du den som har skapat dig av jord och sedan av en sädesdroppe och sedan fulländat dig till en man?

38. Men för mig är han Allah, min Herre, och jag sätter inte någon vid min Herres sida.

39. Att du inte bara sade, när du steg in i din trädgård: ’Det Allah vill [sker]. Ingen kraft finns utom hos Allah!’ Om du anser mig vara underlägsen dig beträffande rikedom och barn

40. kan det ju hända att min Herre skänker mig något bättre än din trädgård och skickar slungande vindar över den så att den blir till en kal ödemark,

41. eller att dess vatten sjunker så djupt att du aldrig kan hämta upp det.”

42. Ja, all hans frukt förstördes och han började vrida sina händer [i förtvivlan] över allt han hade gett ut för den, och den låg nu fallen på sina gallerverk. Han sade: ”Ack, om jag ändå inte hade satt någon vid min Herres sida!”

43. Och han hade inget följe som kunde hjälpa honom i Allahs ställe och han kunde inte heller hjälpa sig själv.

44. Där vilade allt beskydd hos Allah, den Sanne. Han ger den bästa belöningen och det bästa utfallet.

45. Framställ för dem en liknelse om det jordiska livet. Det är som vattnet vi sänder ned från himlen. Jordens grönska blandas med det men blir sedan torkade strån som vinden strör omkring. Allah har ständigt allt i sin makt.

46. Rikedom och söner är det jordiska livets prakt. Men bestående goda gärningar är bättre hos din Herre i fråga om belöning och bättre i fråga om hopp.

47. En dag skall vi låta bergen försvinna och du får se hela jorden bli bar, och vi skall församla dem utan att utelämna någon.

48. De skall ställas upp inför din Herre i led. ”Ni har nu kommit till oss så som vi skapade er första gången. Men ni trodde att vi aldrig skulle ge er en utlovad tid.”

49. Boken skall sedan läggas fram och du får se förbrytarna bävande för dess innehåll. De skall säga: ”Ve oss! Vad är detta för en bok? Den utelämnar varken litet eller stort, utan har inräknat allt.” Ja, de skall finna att allt de gjort har tagits med. Din Herre gör inte orätt mot någon.

50. Och [minns] när vi sade till änglarna: ”Fall ned [på ansiktet] inför Adam!” Då föll de ned, utom Iblīs. Han hörde till djinnerna och trotsade sin Herres befallning. Skall ni sedan ta honom och hans avkomlingar till beskyddare i mitt ställe när de är era fiender? Uselt blir då de orättfärdigas utbyte!

51. Jag lät dem inte bevittna skapelsen av himlarna och jorden och inte heller skapelsen av dem själva, och jag skulle aldrig ta dessa förledare till stöd.

52. En dag skall han (Allah) säga: ”Anropa mina medgudar som ni hävdade fanns!” De skall då anropa dem men de besvarar dem inte, och mellan dem skall vi sätta en förödande barriär.

53. Förbrytarna skall få se elden och inser då att de skall hamna i den, och de kan inte finna någon flyktväg undan den.

54. Vi har förvisso i denna Koran tydliggjort för människorna alla slags liknelser. Men människan är mest av allt gensträvig.

55. Vad hindrar människorna att tro nu när vägledningen har nått dem, och att söka sin Herres förlåtelse, innan de möts av samma livsöde som tidigare släkten eller möts av straff av olika slag?

56. Vi sänder inte sändebuden annat än som glädjebudbärare och varnare. Men de som förnekar [tron] vill invända med falskheter för att vederlägga sanningen. Ja, de gör mina tecken och allt de varnats för till föremål för skämt.

57. Vem är mer orättfärdig än den som påminns om sin Herres tecken men vänder sig bort från dem och glömmer vad hans egna händer har uträttat? Vi har lagt höljen över deras hjärtan så att de inte förstår något, och dövhet i deras öron. Även om du kallar dem till vägledningen kommer de aldrig någonsin att låta sig vägledas.

58. Din Herre är den Förlåtande, full av nåd. Om han ställde dem till svars för allt de har begått skulle han genast ge dem straffet. Men de har en utlovad tid från vilken de aldrig kan finna en väg undan.

59. Dessa städer lät vi gå under när de (invånarna) begick orätt, och för deras undergång satte vi en utlovad tid.

60. Och [minns] när Moses sade till sin tjänare: ”Jag avslutar inte min färd förrän jag nått platsen där de två haven möts, annars får jag väl vandra i evigheter.”

61. När de sedan nådde fram till platsen där de möts glömde de sin fisk, och den tog sig ut i havet genom att slinka i väg.

62. När de sedan hade gått vidare sade han till sin tjänare: ”Ge oss vårt middagsmål; vi har ju under hela vår resa mötts av besvär.”

63. Han sade: ”Minns du när vi begav oss mot klippan? Jag glömde nämligen fisken – ingen annan än Satan lät mig glömma att nämna det – och den tog sig ut i havet på ett märkligt sätt.”

64. Han sade: ”Det var ju detta vi sökte!” Då gick de tillbaka genom att följa sina egna spår.

65. Och där fann de en av våra tjänare som vi hade skänkt nåd från oss och gett en andel av vår egen kunskap.

66. Moses sade till honom: ”Får jag följa med dig mot att du lär mig något av det du har lärts om vad som är rätt?”

67. Han sade: ”Du kommer sannerligen aldrig att kunna visa mig tålamod.

68. Och hur skall du ha tålamod med något du ännu inte begripit dig på?”

69. Han sade: ”Du skall, om Allah vill, finna mig tålmodig och jag skall inte trotsa din befallning.”

70. Han sade: ”Om du följer med mig får du inte fråga mig om saker förrän jag nämner något om dem för dig.”

71. De vandrade sedan vidare tills de steg ombord på en båt som han gjorde hål i. Han sade: ”Gjorde du hål i den för att dränka dess ägare? Här har du begått något förfärligt.”

72. Han sade: ”Sade jag inte: ’Du kommer sannerligen aldrig att kunna visa mig tålamod?’”

73. Han sade: ”Ställ mig inte till svars för det jag glömde, och betunga mig inte genom att göra min uppgift svår.”

74. De vandrade sedan vidare tills de mötte en yngling som han dödade. Han sade: ”Dödar du ett oskyldigt liv för annat än ett [taget] liv? Här har du begått något förskräckligt!”

75. Han sade: ”Sade jag inte till dig: ’Du kommer sannerligen aldrig att kunna visa mig tålamod?’”

76. Han sade: ”Om jag härefter frågar dig om något skall du inte ha mig i ditt sällskap. Du har nu erhållit min ursäkt.”

77. De vandrade sedan vidare tills de kom till invånarna i en stad. De bad dess invånare om föda men dessa vägrade att låta sig gästas av dem. Där fann de sedan en mur som var nära att rasa, så han rätade upp den. Han sade: ”Om du velat hade du säkert kunnat ta en belöning för det.”

78. Han sade: ”Här skiljs våra vägar. Jag skall upplysa dig om innebörden av det med vilket du inte kunde ha tålamod.

79. Vad båten beträffar tillhörde den några behövande som arbetade till sjöss. Jag ville vanställa den eftersom det framför dem finns en kung som beslagtar varje båt med våld.

80. Och vad pojken beträffar var hans föräldrar troende, och vi visste att han skulle ha drivit dem till överträdelse och otro.

81. Vi ville därför att deras Herre i stället skulle skänka dem någon bättre än honom; både renare och mer benägen att visa [dem] nåd.

82. Och vad muren beträffar tillhörde den två faderlösa pojkar i staden. Under den ligger en skatt som tillhör dem, och deras fader var en rättrådig man. Din Herre vill därför att de skall nå mogen ålder och gräva upp sin skatt, som en nåd från din Herre. Och jag gjorde inte något på eget bevåg. Detta var innebörden av det med vilket du inte kunde ha tålamod.”

83. De frågar dig om den Tvåhornade. Säg: ”Jag skall recitera för er en del av berättelsen om honom.”

84. Vi gav honom makt på jorden och till allting banade vi för honom en väg.

85. Då tog han en [sådan] väg

86. Tills han nådde den plats där solen går ned. Han fann den gå ned vid ett mörkt och gyttjigt vattendrag där han också fann ett folk. Vi sade: ”Du Tvåhornade! Antingen straffar du, eller visar du dem godhet.”

87. Han sade: ”Den som begår orätt skall vi straffa. Sedan skall han återföras till sin Herre som skall straffa honom med ett förskräckligt straff.

88. Men den som antar tron och handlar rättfärdigt skall som lön få det godaste, och till honom skall vi om vår sak tala väl.

89. Sedan tog han en [annan] väg

90. Tills han nådde den plats där solen går upp. Han fann den gå upp över ett folk som vi inte hade försett med något skydd mot den.

91. Så var det, och om allt som fanns hos honom hade vi kännedom.

92. Sedan tog han en [annan] väg

93. tills han nådde platsen mellan de två bergmurarna. Vid dessa fann han ett folk som nästan inte förstod ett ord.

94. De sade: ”Du Tvåhornade! Gog och Magog kommer att sprida fördärv på jorden. Kan vi ge dig en ersättning mot att du mellan oss och dem bygger en skyddsmur?”

95. Han sade: ”Det min Herre har gett mig makt till är bättre. Men om ni bistår mig med arbetskraft kan jag mellan er och dem bygga en skyddsvall.

96. Förse mig med block av järn!” När han sedan hade fyllt utrymmet mellan bergs-väggarna sade han: ”Blås!” Och när han fått det att glöda sade han: ”Förse mig med smält koppar som jag kan gjuta över det!”

97. De kunde sedan inte ta sig över den (skyddsvallen) och de kunde inte bryta sig igenom den.

98. Han sade: ”Detta är en nåd från min Herre. Men när min Herres löfte kommer skall han jämna den med marken. Och min Herres löfte är sanning.”

99. Vi skall den dagen låta dem välla in över varandra. Det blåses sedan i basunen och då samlar vi dem i en enda hop.

100. Och vi skall den dagen göra helvetet fullt synligt för de otrogna,

101. vars ögon var täckta för min påminnelse och som inte kunde förmå sig att höra.

102. Tänker de som förnekar [sanningen] att de kan ta mina tjänare till beskyddare i mitt ställe? Vi har förberett helvetet som hem för de otrogna.

103. Säg: ”Skall vi upplysa er om de största förlorarna i fråga om gärningar?

104. De vars strävan i det jordiska livet går till spillo medan de tror sig uträtta goda verk.”

105. Det är dessa som förnekar sin Herres tecken och mötet med honom. Deras gärningar faller därför bort och på uppståndelsens dag skall vi inte tillmäta dem någon vikt.

106. Detta blir deras lön: helvetet, för att de förnekade och gjorde mina tecken och mina sändebud till föremål för skämt.

107. De som antar tron och gör goda gärningar skall få al-Firdaws lustgårdar som hem.

108. Eviga skall de vara där och de kommer aldrig att vilja tas därifrån.

109. Säg: ”Om allt hav vore bläck för min Herres ord skulle havet uttömmas innan min Herres ord uttöms, även om vi kom med samma mängd till hjälp.”

110. Säg: ”Jag är inte mer än en människa liksom ni. Det uppenbaras för mig att er Gud är en enda Gud. Den som hoppas på mötet med sin Herre bör därför göra goda gärningar och inte vid sin Herres sida dyrka någon annan.