al-Falaq
Sura
سُورَةُ الفَلَقِ
(Dagbräckningen)
113
Denna och följande sura skall enligt flera skriftlärda ha uppenbarats tillsammans under Medina-perioden. Andra menar att de först uppenbarades i Mecka. Surornas tema är att Allah är den som människan bör vända sig till för beskydd mot all ondska, i synnerhet den som pågår i det dolda.

1. Säg: ”Jag tar skydd hos dagbräckningens Herre

قُلْ أَعُوذُ بِرَبِّ ٱلْفَلَقِ ١

2. mot ondskan hos det han skapat,

Som helvetet, Satan och hans följe. (KQ)

مِن شَرِّ مَا خَلَقَ ٢

3. och mot ondskan i den mörknande natten när den faller på,

Då rovdjur jagar, ormar kommer ut ur sina bon och illasinnade människor sprider fördärv. (Q)

وَمِن شَرِّ غَاسِقٍ إِذَا وَقَبَ ٣

4. och mot ondskan hos dem som blåser på knutar,

Häxor som vill ont genom att uttala trollformler över knutar i snören. (BT)

وَمِن شَرِّ ٱلنَّفَّـٰثَـٰتِ فِى ٱلْعُقَدِ ٤

5. och mot ondskan hos den avundsamme när han avundas.”

Verkar för och önskar att de välsignelser som Allah har gett andra skall försvinna. (Q)

وَمِن شَرِّ حَاسِدٍ إِذَا حَسَدَ ٥