al-Māʻūn
Sura
سُورَةُ المَاعُونِ
(Den minsta hjälp)
107
Suran uppenbarades under tidig Mecka-period och namnet är hämtat ur dess sista vers. Temat behandlar frågor som förnekelse av domedagen, girighet och hyckleri.

1. Har du sett den som vägrar tro på domen?

På Allahs belöning och straff i livet efter detta, och därför inte vill efterleva hans bud. (T)

أَرَءَيْتَ ٱلَّذِى يُكَذِّبُ بِٱلدِّينِ ١

2. Ja, det är han som stöter bort den faderlöse

فَذَٰلِكَ ٱلَّذِى يَدُعُّ ٱلْيَتِيمَ ٢

3. och inte uppmanar till mat åt den behövande.

وَلَا يَحُضُّ عَلَىٰ طَعَامِ ٱلْمِسْكِينِ ٣

4. Och ve dem som förrättar bönen –

فَوَيْلٌ لِّلْمُصَلِّينَ ٤

5. dem som med sina böner är försumliga,

Antingen genom att utelämna någon av de fem dagliga bönerna, eller att inte utföra dem vid föreskriven tid, eller att utföra dem på ett ofullkomligt sätt, eller att inte ha tankarna fästa vid bönen. Påföljdens grad beror sålunda på försumlighetens omfattning. (K)

ٱلَّذِينَ هُمْ عَن صَلَاتِهِمْ سَاهُونَ ٥

6. dem som bara vill bli sedda,

Av andra, och inte förrättar bönen för Allahs skull. (BQ)

ٱلَّذِينَ هُمْ يُرَآءُونَ ٦

7. och vägrar ge även den minsta hjälp!

Allt från att betala den förpliktade allmosan, till att låna ut en sil, hink eller nål. (KT)

وَيَمْنَعُونَ ٱلْمَاعُونَ ٧