1. Vid de galopperande hästarna som frustar,
وَٱلْعَـٰدِيَـٰتِ ضَبْحًا ١
2. och skapar gnistor
فَٱلْمُورِيَـٰتِ قَدْحًا ٢
3. när de rids till anfall på morgonen,
فَٱلْمُغِيرَٰتِ صُبْحًا ٣
4. och där virvlar upp moln av damm,
فَأَثَرْنَ بِهِۦ نَقْعًا ٤
5. och där stormar in mitt i fiendeskaran!
فَوَسَطْنَ بِهِۦ جَمْعًا ٥
6. Människan är mot sin Herre djupt otacksam,
إِنَّ ٱلْإِنسَـٰنَ لِرَبِّهِۦ لَكَنُودٌ ٦
7. och om detta är han förvisso ett vittne.
وَإِنَّهُۥ عَلَىٰ ذَٰلِكَ لَشَهِيدٌ ٧
8. Och i sin kärlek till rikedom är hon förvisso ivrig.
وَإِنَّهُۥ لِحُبِّ ٱلْخَيْرِ لَشَدِيدٌ ٨
9. Inser hon inte att när gravarnas innehåll strös ut
أَفَلَا يَعْلَمُ إِذَا بُعْثِرَ مَا فِى ٱلْقُبُورِ ٩
10. och bröstets innehåll röjs –
وَحُصِّلَ مَا فِى ٱلصُّدُورِ ١٠
11. den dagen är deras Herre fullt underkunnig om dem.
إِنَّ رَبَّهُم بِهِمْ يَوْمَئِذٍ لَّخَبِيرٌۢ ١١