al-ʻĀdiyāt
Sura
سُورَةُ العَادِيَاتِ
(De galopperande hästarna)
100
En meckansk sura vars namns återfinns i dess första vers. Den inleder med att belysa en av Allahs tjänliga gåvor till människan och beskriver sedan några av hennes klandervärda egenskaper samt det slutliga målet för hennes färd.

1. Vid de galopperande hästarna som frustar,

وَٱلْعَـٰدِيَـٰتِ ضَبْحًا ١

2. och skapar gnistor

Då deras hästskor slår mot stenarna på marken. (K)

فَٱلْمُورِيَـٰتِ قَدْحًا ٢

3. när de rids till anfall på morgonen,

فَٱلْمُغِيرَٰتِ صُبْحًا ٣

4. och där virvlar upp moln av damm,

فَأَثَرْنَ بِهِۦ نَقْعًا ٤

5. och där stormar in mitt i fiendeskaran!

På slagfältet. (T)

فَوَسَطْنَ بِهِۦ جَمْعًا ٥

6. Människan är mot sin Herre djupt otacksam,

Hon håller räkning på sina motgångar men blundar för sin Herres många välsignelser. (K)

إِنَّ ٱلْإِنسَـٰنَ لِرَبِّهِۦ لَكَنُودٌ ٦

7. och om detta är han förvisso ett vittne.

Allah vittnar om människans otacksamhet. (T) Pronomenet kan också tolkas som ”hon” och syftar då på människan själv. (BK)

وَإِنَّهُۥ عَلَىٰ ذَٰلِكَ لَشَهِيدٌ ٧

8. Och i sin kärlek till rikedom är hon förvisso ivrig.

Och håller därför igen med att ge åt andra. (BK)

وَإِنَّهُۥ لِحُبِّ ٱلْخَيْرِ لَشَدِيدٌ ٨

9. Inser hon inte att när gravarnas innehåll strös ut

أَفَلَا يَعْلَمُ إِذَا بُعْثِرَ مَا فِى ٱلْقُبُورِ ٩

10. och bröstets innehåll röjs –

وَحُصِّلَ مَا فِى ٱلصُّدُورِ ١٠

11. den dagen är deras Herre fullt underkunnig om dem.

På domedagen, såväl som under all föregången tid, har Allah full kännedom om varje människa. Men det är på domens dag som han ger henne den rättmätiga lönen för hennes handlingar. (Q)

إِنَّ رَبَّهُم بِهِمْ يَوْمَئِذٍ لَّخَبِيرٌۢ ١١